För några veckor sedan köpte jag Vad jag älskade, av Siri Hustvedt. Jag hade inte läst något av henne innan, men när jag slog upp första sidan ramlade jag in i historien direkt och var tvungen att ta med den hem. Det är något med rena människoskildringar utan den traditionella storyuppbyggnaden som tilltalar mig, och den här berättelsen var verkligen om människorna och inget annat.

Första halvan av boken var trevlig, men inte mer än så. Jag gillade karaktärerna och språket, men hittade inte någon anledning till att engagera mig riktigt i dem. Men när det väl började hända saker sögs jag in i historien och gick nästan in i lyktstolpar på vägen till jobbet.

Det är så himla sällan jag verkligen fångas av böcker nu för tiden, och jag vet inte om det har med mig eller utbudet att göra. Som liten hade jag en bok i handen precis hela tiden. Jag läste alltid medan jag cyklade hem från skolan, på kvällarna hade jag ficklampa under täcket för att kunna läsa utan att det gick att se från gården och på lektionerna smygläste jag en roman när vi skulle plugga naturkunskap. Detta blev dock svårare i takt med att mitt val av böcker blev tjockare.

Hur som helst var Vad jag älskade en väldigt fin roman jag inte kunde släppa ifrån mig, och därför tycker jag ni ska läsa den. Det är värt det.

(För övrigt är Siri gift med Paul Auster, och enligt Wikipedia bor de grannar med det andra författarparet Nicole Krauss och Jonathan Safran Foer. Herregud, vad skulle jag inte göra för att få bo i det huset.)

1) Jag kan inte fokusera på någonting i mer är tio minuter. Sen tappar jag koncentrationen och börjar fundera på hur jag ska överleva till nästa avsnitt av Fringe och om allt kan bli normalt i Blueverse så jag slipper den här frustrationen. Gaaaaah.

2) Jag kan inte sitta stilla, utan måste skaka på minst ett ben precis hela tiden.

3) Har inte ens tålamod att komma på något mer.

Jag har ju för vana att börja träna fast jag inte är frisk, och det slutar alltid med att jag mår ännu sämre. Så under december har jag fått svälja frustrationen och inte besökt gymmet en enda gång. Men i morgon är det du och ja, kära crosstrainer, så ska vi se om vi kan få ordning på denna förkylningshärjade kropp.

Så, då var det 2012. Det regnar ute, jag dricker kaffe och funderar över vad mina ambitioner är för det här året. 2011 handlade mycket om att få ordning på det grundläggande. Ni vet, jobb, tak över huvudet och lite mental stabilitet. Det har jag lyckats med. Jag ser fram emot jobbet varje dag, min lägenhet liknar faktiskt ett hem och jag lider inte längre av samma osäkerhet som jag gjorde för ett år sedan.

Temat på SIME 2011 var “Passion wins“. Det är mitt tema för 2012.

Jag tänker ägna året åt att göra sådant jag brinner för och inte bara konsumera vad andra gör. Det är så satans enkelt att läsa om hur man blir en bra skribent, se hur duktiga fotografer tar sina bilder och följa andras resor via bloggar. Jag har huvudet fullt av kunskap som jag knappt lyft ett finger för att omsätta i praktiken under året. Det ska det bli ändring på. 2012 för mig ska handla om att sluta tänka på vad jag vill göra, och bara fucking do it.

Det är mitt löfte till mig själv. Vad är ert?

Ingen blogg utan årsredovisning, som man brukar säga. Here we go!

Årets “honey, I’m home”: Jag flyttade hem till Stockholm efter ett halvårs vilsenhet i Göteborg.

Årets lotterivinst: Att jag lyckades få tag i en fantastisk lägenhet söder om söder. Här förtjänar Johanna Celion evig credd!

Årets bokupplevelse: Scarlett Thomas lyckades med sina skruvade böcker får mig intresserad av både kvantfysik och kryptologi.

Årets tvserie med sjukaste jävla cliffhangers: Fringe. Under tredje säsongsfinalen blev jag så upprörd att jag reste mig upp och skrek NEJ med bestämd röst. Det gjorde ingen som helst skillnad, men jag var ju tvungen att markera liksom.

Årets resa: Några dagar innan midsommar fick jag och Sandra ett infall och bokade en resa till Sicilien, som innefattade mycket vin, glass, bad, diskussioner, bokläsande, och så lite vilsenhet i en siciliensk förort som avslutades med poliseskort. Fin resa.

Årets träningspsykos: Höll på att missa mitt Combatpass för att bussen var försenad, så jag kastade mig in i en taxi, men trafiken var så seg att vi inte kom någonstans. En hundralapp fattigare hoppade jag ur efter 50 meter och kutade från Humlegården till Hötorget på några minuter. Trodde jag skulle dö, men hann precis till mitt pass och insåg samtidigt att mitt träningsberoende är erhm, kanske inte helt normalt.

Årets playlists: 500 days of juno & garden state & away we go, run the world (dance), hissmusik för skribenter II & hissmusik för skribenter III.

Årets fnissigaste: När vi möttes upp för att överraska Lo med en rövtårta på hennes 30-årsdag.

(Den här filmen är så galet episk.)

Årets bergochdalbana:

Årets “welcome to the dark side”: Min inflyttningsfest, för jag hade inte köpt några lampor.

Årets SSWC-session: När jag och Jennifer kom det briljanta konceptet Super Social Wine Session. Vin och nördsnack på en klippa, kan liksom inte bli bättre.

Årets största “utmana mig själv”-grej: Föreläsa och handleda på Medieinstitutet om bloggkollektiv. Och titta vilket grymt jobb de gör nu på Bloggflocken! MVH, Stolt som en mor.

Årets maskerad: Maskeradbalen på Alla hjärtans dag i kollektivet. Episk, I tell ya. E-P-I-S-K.

Årets ord: Gridrape, som myntades på Webcoast. När man sätter upp en muppig session åt någon annan.

Årets publicering: Jag! Tog bilder för Sandras reportage i Härjedalingen. Tror det var fem stycken allt som allt.

My name is Trump. Sanna Trump.

Årets seriemaraton: HIMYM-häng hos Jocke. En ypperligt fin kväll. Det måste vi göra om!

Årets montagebild: Nej, jag snackar inte om Terje. Jag snackar om Sanna Trump.

Årets tequilafest: Min “Barnfilmskaraktärer goes hipster & dricker tequila”-fest i höstas var hemskt rolig, men bäst var ändå kollektivets tequilafest i januari.

Årets beroende: PODCASTS! Jag har så många bra tips, men det återkommer vi till i egna inlägg. Men How Stuff Workspodden “Stuff to blow your mind” är en klar favorit. Och Planet Money! Och, och, typ en massa fler!

Årets fail: Hade tänkt utbilda mig till combatinstruktör, men kom aldrig upp i den formen jag ville ha innan sommaren, och till hösten tog jag uppehåll från Body Combat för att få ordning på mina strulande knän.

Årets win: Mina löften för året. Hoppade på Heidis No Candy 2011-utmaning och klarade det över förväntan. Fick visserligen lite finmarsipan från jobbet i april som jag inte kunde motstå, och så slank det ner en dumlekola eller två i somras på båten, men that’s it. Är väldigt stolt över detta och tänker köra vidare med det konceptet. Jag saknar inte godis och ser ingen anledning att börja äta det igen. Jag lovade mig själv också att prioritera träning över allt annat, och det var kanske mitt bästa löfte någonsin. Trots att jag har lagt mindre tid på jobb i år har jag fått mer gjort. Träning gör mig effektivare och mer fokuserad.

2011: Photobooth Edition

Gick igenom Photobooth för att hitta lite illustrationer av 2011, men det fick bli egen avdelning i inlägget.

Så, 2011 var året då …

… jag hade en del bad hair days.

… jag blev jete klåd varje gång jag fick dricka Rosie (internt skämt).

… jag åt en jäkla massa frukt. (No candy, ni vet.)

… jag brände sönder ansiktet. Syns inte så tydligt på den här bilden, men mina chefer fick ett skrattanfall mitt i möte när det liksom slog dem hur väldigt röd jag var. Note to self inför 2012: ANVÄND SOLSKYDD!!!

… vi tog hela rövgänget-konceptet ett steg längre.

… jag åt ännu mer frukt och tyckte tydligen det var värt att fånga många gånger i photobooth. Oklart hur jag tänkte där.

… jag hängde en massa med Evil Igge. Eller The Iggsterminator, som han också kallas.

… jag bodde i min “I like to ride my bicycle”-tröja. Den är med på typ femhundra bilder, men den här var den enda jag inte såg psykotisk ut, så den fick det bli.

… min frisör övertalade mig att klippa av allt hår. Typ. Trivdes rätt bra med det tills jag fick se min nya passbild och dog. Karros reaktion “Du ser ut som Nick Carters brunhåriga lillebror!!!” summerar det hela rätt bra.

… var jag förkyld från mitten av november tills typ nu. Det här var 28 november och jag var så glad över att ha på mig träningskläder igen. Sen blev hostan värre och jag vågade inte träna. BUHU!!!

Men nu är jag frisk och ska iväg och fira in 2012, som jag har bestämt ska bli ett alldeles fantastiskt år. (Som ni ser på bilden är jag jete päpp.)  Gott nytt år alla!

Har ägnat kvällen åt att gå igenom en gammal hårddisk, och hittade saker jag trodde jag tappat bort. Som min resedagbok från resan till Skottland jag och Sandra gjorde som projektarbete i gymnasiet, 2005. Jag kan knappt förstå att det är jag som skrivit den. Till exempel var jag rätt fascinerad över vandrarhem och skrev något om min begränsade erfarenhet av dem. Sedan dess har jag tappat räkningen på antal vandrarhem jag bott på, Caledonian Backpackers är dock fortfarande min absoluta favorit. Det känns som ett andra hem varje gång jag kommer dit.

Vi drack kaffe och jag tyckte tydligen att hockeyfrilla var en briljant idé.

Mina retuscheringsskillz 2005 alltså. “Röda ögon går inte för sig, så jag förvandlar oss alla till demoner, YEY!” Vi hade för övrigt fantastiskt roligt med det här gänget, och så bjöd de på tequila. (Jag ♥ tequila, som ni säkert vet vid det här laget.)

Jag fattar verkligen inte hur jag tänkte här. Men Elaine och Torla var hemskt trevliga, det minns jag.

Skottland alltså. Bästaste landet.

Nästa gång jag blir förkyld ska jag stanna hemma tills jag är frisk. Inte  knarka Alvedon och nässpray 24/7 för att kunna jobba. Inte heller ska jag börja träna som om det inte fanns någon morgondag bara för att jag inte blödit näsblod på ett dygn. Detta resulterar nämligen i att förkylningen går in på sin fjärde vecka, istället för traditionsenliga sju dagar. BRA DÄR SANNA!!!

Nu ska jag lista ut hur jag ska få tag i en liter Cocillana för att överleva kvällens julfest.

Vissa dagar är jag så odrägligt pepp och glad att jag knappt står ut med mig själv. På riktigt alltså. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Saker som gör mig satan i gatan-glad i dag:

• Att jag är frisk nog att träna. Och att streetdancen är så sjukt rolig fortfarande. Tröttnar aldrig.
• Lunchaihop. För att det är så genialt och enkelt i ett. (Och för att Jonas använder den för göra den smartaste jobbsökarkampanjen ever.)
• Podcasts. Jag älskar podcasts. Att jag knarkar How Stuff Works är ingen nyhet, och jag är ständigt på jakt efter nya droger att fylla mina tunnelbaneresor med. Här fick jag nya tips som genast ska testas!
• Polaroid Printer. Klickade precis hem en och kan knappt bärga mig till jag får gå bananaz med små minibilder och göra en massa fysiska album.
• Att jag fått jobba med SIME-teamet i två år. Ni anar inte vilket engagemang och driv som finns hos dessa människor alltså.
• Mitt nya jobb på H&H. Det är så sjukt intressant och spännande att ni anar inte.
• Att det finns människor som styr upp saker som Melbourne Tweed Ride. Hur tjusigt liksom?