Stockholm. Du vet att jag har saknat dig. Vill inte bli sentimental, men vi hade ju faktiskt två fantastiska år ihop. Jag lämnade en sambo och en stad jag alltid avskytt för dig (knappast ett svårt beslut). Spelade elgitarr i luften på Marie Laveau. Gick vilse i regnet på Södermalm för min praktikplats drack mig under bordet på en after work (ett koncept jag då inte lärt mig behärska). Nattbadade olovligt på Gärdet med någon jag aldrig träffat tidigare. Dansade i vinterjacka, bland snöflingor, på Berns Terass för att musiken var så bra att vi inte kunde stå stilla.

Jobbade så mycket att jag bröt ihop och var tvungen att lämna dig en stund, för att komma tillbaka och köra lika hårt igen. Bara för att jag hade så kul. Lärde känna en bransch med folk som dagligen imponerar på mig med sina kunskaper. Inspirerades av alla kreativa människor. Frös halvt ihjäl i min kalla etta på Mariatorget och duschade tre gånger om dagen bara för att få igång blodcirkulationen (men trivdes bättre än någonsin). Upptäckte att dans är bland det roligaste som finns. Fick så många fantastiska vänner och bekanta. Har aldrig skrattat så mycket som jag gjort de två åren.

I september hamnade jag på västkusten. Jag är ledsen, Göteborg, men vi klickade aldrig. Det är inget personligt. Du är du, och jag är jag. Ni har visserligen Håkan, den bästa humorn och en massa finfina människor här, men jag var helt enkelt inte redo att lämna Stockholm.

Så vi får helt enkelt njuta av de här sista veckorna, Göteborg. För 1 april flyttar jag hem igen. Till Stockholm.