För några veckor sedan följde jag med Sandra på en massa caféer i Stockholm. Hennes idé var att intervjua unga, kreativa härjedalingar i exil. Genialiskt, tyckte jag förstås, som gammal svegsbo, och pitchade in mig som fotograf. Under en helg fick jag förmånen att träffa ett helt gäng sköna människor, och först ut i Tidningen Härjedalen är Sofia Hedvall, som arbetar med tv-produktioner. Typ världens trevligaste, och jag kände igen mig så mycket i det hon berättade om. Den där rastlösheten som ständigt ligger under huden, ångesten efter ett avlutat uppdrag och lyckan i att leva för sitt jobb (i de bästa stunderna).

Och ja, jag måste säga att det är något speciellt att se sitt namn under en fotobyline. Lustigt också att mitt allra första publicerade foto är i lokaltidningen för den ort jag flyttade från som tolvåring. Det var inte direkt något som jag tänkte på när jag cyklade omkring i träskor och ridhjälm som den märkliga unge jag var.