Wonder Woman, Guy Fawk och Sparrow på äventyr

Som ni kanske anar var jag på Halloween-fest igår, med dessa två eminenta figurer. Jocke med Guy Fawk-mask och Miss Lo Wonder Woman. Och jag var pirat i allmänhet, men fick heta Sparrow. (Det här med att jag tänker mer på min mailklient än Pirates of the Carribean känns dock inte helt okej. Allt associerat till Johnny Depp borde vara top of mind.)

Planen var att åka till en mystisk fest ute i Sollentuna. Och det gjorde vi förvisso, men när vi anlände till Solna kom vi på att vi glömt färdknäppen. Så vad göra? Jo, vi gick in på det första lokala hak vi kunde hitta.

Var god observera Jack Vegas-maskinerna. Och vad som inte syns på bilden är att vi var så gott som ensamma i lokalen. Sen anlände vi till slut till den gula villan där vi dansade i flera timmar och hade det så där kul som man alltid har när man hänger med sköna människor. (Adam “Darth Vader” Engström vet hur man fixar fester, det är ett som är säkert.)

Och nu vänder vi blad

Jag kommer sakna att hänga med syskonen Carnebro på Webbevakning. Det kommer jag. Vi har haft det jäkligt roligt ihop. Och då menar jag inte bara sommarfester och SSWC-häng, utan mest det där vardagliga. Som att vi en gång satt kvar två timmar efter jobbet, drack vin och spelade WordFeud – med varandra. Så nördigt att det finns inte.

Men alla goda ting har sitt slut, så nu packar jag min Macbook och flyttar från Kungsgatan till Sveavägen. På måndag börjar jag nämligen som junior konsult och projektledare inom digital kommunikation, på den finfina kommunikationsbyrån Hallvarsson & Halvarsson!

Här skulle jag kunna skriva en avhandling om hur spännande/roligt/lärorikt det kommer att bli, men ni skulle nog inte orka läsa det. Så jag nöjer mig med att säga att jag knappt kan vänta tills det blir måndag. Pepp!

Lite om Ajour och förväntningar

Tänkte skriva några rader om Ajour , men det handlar egentligen inte om det. Det handlar om förväntningar. Alla reaktioner, positiva som negativa, har sin grund i om en upplevelse motsvarar det du förväntat dig eller inte.

“Och för några kommer det att vara en sajt som kommer att utmana sätten vi gör journalistik.” skriver Emanuel Karlsten bland annat, när de började avslöja vad Ajour handlar om. Egentligen säger det inte så mycket, men med tanke på hur journalistens roll och behovet av nya affärsmodeller har diskuterats senaste åren, så förstår man att förväntningarna skjuter i höjden. När man efter en veckas intensiv marknadsföring (ja, jag säger intensiv, för på twitter gick det rundgång i spekulationer), lanserar en helt vanlig blogg … Ja, det är inte så konstigt att folk blir besvikna och irriterade. Folk har helt enkelt inte förväntat sig ett work in progress, de förväntade sig svaren på alla sina böner.

Effektivt marknadsfört. Tufft att leva upp till.

Men i tempot som den här branschen snurrar i kommer det troligtvis vara bortglömt om någon vecka eller två, när folk justerat sina förväntningar till vad projektet faktiskt är.

Själv tycker jag det här med förväntningar blir allra tydligast när man ser till events. Tänk på SSWC till exempel, själva agendan är oplanerad innan så det kan man inte ha några konkreta förväntningar på, det handlar mer om att ta sitt ansvar för att skapa intressanta diskussioner. Deltagarlistan däremot, ligger ute för alla att se, och då är det inte en fråga om förväntningar – man vet ju precis vilka man har möjlighet att träffa. En ledtråd till varför unconferencemodellen allt som oftast får väldigt nöjda besökare.

Om man sedan ser till ett event som SIME (som jag då alltså jobbar med, om ni missat det), där agendan är spikad innan och alltid med höga ambitioner att leverera. Att ha en deltagarlista där alla besökare visas oavsett om de vill det eller ej, skulle det ens fungera? I kommunikationen säger vi att det kommer bli fantastiskt (seriöst dock, ni måste gå i år, det kommer verkligen bli fantastiskt!), trissar upp höga förväntningar, och om besökare inte upplever att det hålls blir de besvikna.

Kontentan är att det är en fin balansgång, det där med förväntningar. Det är effektivt att få folk förväntansfulla, men samtidigt bör man kanske tänka sig för en gång extra innan man lovar för mycket. Eller så bör man inte det, och bara köra på, men vara förberedd på att andra inte är lika positivt inställda som en själv när lanseringen väl är skedd.