Äntligen, hörni. New York har legat på min lista över platser att besöka så oändligt länge (tillsammans med resten av världen, men nu ska vi inte haka upp oss på detaljer), så att till slut få vandra omkring bland lummiga gator med brandstegar på varenda byggnad känns nästan overkligt.

Klockan närmar sig tio på morgonen och jag har myst in mig i ett hörn på Starbucks i SoHo i väntan på att butikerna ska öppna. Åt en helt fantastisk frukost på Clinton St. Baking Company, efter rekommendationer på varenda blogg som någonsin varit i NYC. Förstår verkligen varför. Fick även nöjet att sitta vid bardisken och bondade med en tvättäkta hipster som satt i stolen bredvid. Komplett med rödrutig skjorta och skogshuggarskägg. (Och med bondade menar jag att vi satt tysta med näsan i varsin bok i en timme. Fint ändå.)

20140603-095323-35603324.jpg

Gårdagen var då min första dag, och i sann jetlag-anda slog jag upp ögonen omkring fem på morgonen. Drog på mig träningskläderna och sprang lite kring East River Park. Älskar att inviga nya platser med att springa i gryningen. Det är något magiskt med ljuset och den där energin jag får av att vara på resande fot.

Resten av dagens tillbringades mest att att spatsera runt. Eyal, som jag bor hos, introducerade mig till en fantastisk marockansk restaurang och därefter ett litet kaffeställe med cirka den godast espresson jag druckit i hela mitt liv. Dog en stund.

Och när jag skriver det så inser jag också att det här Starbucks-kaffet är praktiskt taget odrickbart, så nu är det dags att checka ut och gå vidare.