Nu har jag bytt fil och är istället besatt av tanken på utbildningar. Det finns så himla mycket jag vill lära mig mer om, så inför hösten siktar jag på att skriva in mig på någon kvällskurs. Politik, ekonomi och psykologi står högt upp på min lista av saker jag vill nörda in mig på. Jag fattar inte vart det här ekonomi-intresset kommit från förresten, men jag anar att Planet Money har lite med det att göra. Och så mitt jobb så klart.

Jag insåg också att jag fått en ny dröm. Att ta en MBA-examen på Harvard Business School. Till 80% för att jag vill lära mig mer om företagande och ta över världen, till 20% för tillfredsställelsen över att ha med Harvard på CVt. (Inte minst för en som knappt fick slutbetyg i gymnasiet.)

Söndagen spenderades i bikini på balkongen med Scarlett Thomas, Our Tragic Universe. Har för övrigt hållt på med den boken sen förra sommaren, vilket måste vara all time record för mig i seghet. Grejen är att den är så bra att jag inte bara vill slöläsa den innan jag somnar, jag vill liksom njuta av den. Och var läser man bäst? Jo, på balkongen i bikini så klart. Så den fick gå i ide, kan man säga.

Jag hann även med att springa intervaller i skogen. Jag fattar inte hur jag kan ha sån dålig självinsikt när det gäller träning ibland. Jag tror liksom alltid att allting är skitenkelt och jag kommer känna mig som Stålmannen, fram till att jag blir motbevisad. Vilket jag blir rätt snabbt. Intervaller 30 sekunder maxhastighet, 60 vila och repetera åtta gånger. Låter ju hur enkelt som helst. Well, kanske förra sommaren då jag faktiskt sprang regelbundet. Nu – not so much. På statistiken kan man se hur min “maxhastighet” i slutet är typ min promenadhastighet i vanliga fall. Det positiva med detta är att på en månad kommer jag få ordentliga resultat. Så, pepp på det.

Tack vare min misärvinter har jag tappat det stenhårda fokus jag hade förra året. Som gjorde att jag utan problem kunde gå in på vilket gym som helst och känna att jag hörde hemma där. Jag identifierade mig med alla andra träningsnördar.

När jag går in på gymmet nu känns det som jag klätt ut mig. Som om jag hamnade på fel maskerad och alla undrar vem idioten i träningskläder är. Och tro mig, jag vet så väl att detta är mina egna hjärnspöken. Osäkerheten som kommer sig av att ha gått upp två klädstorlekar, som både syns och känns jäkligt väl. Jag njuter inte av att vara på gymmet, jag hinner knappt värma upp förrän jag bara vill springa därifrån. Det är fruktansvärt jobbigt. Och jag orkar sällan genomföra hela passet som jag ska göra.

Anledningen till att jag skriver detta är att jag vet att det kommer att gå över. Jag vet att jag bara behöver anstränga mig lite mer. Fokusera. Fake it til you make it, så att säga. Så det är vad jag tänker göra varenda dag nu. Förr eller senare släpper det.

Alltså, inte för att detta tillhör den här bloggens vanliga ämnesområden, men mina nya skor går liksom inte att INTE blogga om. Dels för att de är urtjusiga, men också för att de är så galet bekväma. De sitter fullkomligt perfekt på mina fötter. Hur ofta händer det?! Aldrig, that’s how ofta.

Och när jag ändå kör modebloggarstilen kan jag passa på att peta in den här också. Plisserad mintgrön kjol, ja tack, det här blir prima skinka i sommar.

I övrigt har det också varit en utmärkt helg. I går såg jag äntligen Hunger Games (fantastiskt bra så klart, jag fattar inte hur jag ska överleva ett år till nästa har premiär), och så råkade vi därefter hamna mitt i sluttampen av  dancebattle på Medborgarplatsen (kanske hur grymt som helst). Den här dagen ägnades åt lite misslyckad loppis (för lite prylar och för mycket folk), som vägdes upp av trevligt parkhäng och shoppingbonanza. Me happy! (Mitt kontokort; not so much.)

MVH, Hon som är less på att spendera varje träningspass i gymmet med att trängas bland testosteronpumpade karlar som knappt kan släppa sin egen spegelbild.

(Senast Karro och jag var i Skottland tillsammans. Sa jag att jag var pepp, eller?)

1. Berätta allt om din första kyss!
Högst odramatiskt, någon fest som fjortonåring om jag inte missminner mig.

2. Vem får dig att rodna?
Ingen i den bemärkelse jag tror att Helen menar, men Mahesh brukar kläcka ur sig så märkliga saker att jag ibland skulle behöva ha en skämskudde med mig.

3. Vilken film kan du citera som ett rinnande vatten? (Eller nära inpå.)
Det lär vara Moulin Rouge, som jag sett fler gånger än jag kan räkna. En av mina absoluta favoritfilmer.

4. Vad var ditt favoritämne i skolan och hur har du nytta av det nu?
Jag gillade svenska och engelska, men det var mest för att jag fick bra betyg utan att behöva plugga. Så jag säger psykologi! Och det har jag nytta av i allt egentligen, mitt jobb handlar ju om att hjälpa företag och organisationer att bygga relationer med sina kunder. Relationer och psykologi går liksom hand i hand.

5. Vilket är det bästa spelet som någonsin skapats och varför är det så bra? Nostalgi?
Alltså, Tomb Raider 4evvah. Jag började spela det i högstadiet, tillsammans med en kompis (en styrde och den andra sköt). Varför? För att huvudkaraktären är en kick ass-brud istället för en testosteronfylld karl som i de flesta andra pangpangspel kanske. Eller alltså, bara kolla på den här trailern för nya Tomb Raider som kommer nu i höst. HUR KAN MAN INTE VILJA SPELA?!

6. Tipsa om en app som du inte kan leva utan!
This American Life! Den här appen är så väldigt överlägsen alla andra radio och stream-appar (ja, SR, jag tittar på er). Och så är det ett radioprogram med fantastisk kvalitet rakt igenom. Här kör Ira Glass en genomgång av appen när den först lanserades 2010 (finns några fler funktioner nu, men på det stora hela är det samma).

7. Vem skulle du vilja äta middag med? Som du inte har träffat än men gärna vill hänga med.
Richard Branson, utan tvekan. Inte bara för vad han har åstadkommit, utan för att han verkar vara en sådan genuint skön människa.

8. Vad skulle du vilja lära dig eller bli ännu bättre på?
Den listan är låååång. Jobbmässigt ligger mitt fokus på att få bättre koll på näringslivet, media, branding och PA. Privat har jag fått dille på naturvetenskap (går lite som en röd tråd genom den populärkultur jag konsumerar, som Scarlett Thomas, Fringe och Stuff to blow your mind).

9. Vilken låt har i princip förändrat ditt liv?
Svårt att säga. Jag går liksom genom faser när det gäller musik, ett tag var jag hiphopare, sen var det bara hårdrock som gällde, och vips blev jag britpop-nörd och så håller det på. Men som ångestfylld tonåring var Marilyn Manson min husgud, och jag får fortfarande lite hjärtklappning av (s)AINT, Disposable Teens, I Want To Disappear, Rock Is Dead och så vidare. (Och bara för att jag letade upp länkarna nu inser jag att jag fortfarande kan texten till typ alla dessa.)

10. Vad hade du velat höra när du växte upp som du vet nu som vuxen?
Att det totala tonårsdramat jag gick igenom en vacker dag kommer kännas som en avlägsen film jag kan skratta åt. Det kändes verkligen inte så just då.

11. Vilken bild är du extra stolt över och vad är du mest nöjd med?
Oj, vad svårt. I regel är jag missnöjd med i princip alla bilder någon vecka efter jag tagit dem. Men den här på Perrine är jag faktiskt himla nöjd med. Mest för att det var den första riktiga bilden jag tog med min älskade 5D II, och för att vi hade urusla ljusförhållanden med ändå lyckades få det här resultatet (se före/efterbild här).

Det var det! Däremot tror jag faktiskt att alla bloggar jag läser redan svarat på den här frågelistan, så jag vet inte vem jag ska skicka vidare till. Men den här frågesamling var rolig, så sno den gärna och posta en länk!

Har dedikerat helgen helt och hållet åt min balkong. Förra året hade jag varken ork eller råd att göra något åt den, den stod mest där som ett dåligt samvete. Men nu så! Har köpt lite möbler, en matta för att slippa betonggolvet och annat pynt som lyktor. Det viktigaste jag köpte var dock på Plantagen – ett gäng jordgubbsplantor och en hallonplanta. Det lär dock fyllas mer nu under våren.

Det här med att välja jord var för övrigt inte det enklaste. Blomjord? Planteringsjord? Trädgårdsjord? Ojne vojne. Stod och funderade på om den ekologiska blomjorden på Ica skulle funka, och ringde Camilla för råd. Svaret jag fick löd ungefär så här: ”Det skulle kanske kunna vara bra att det är blomjord … eller så kan det kanske inte var det.” Så det var ju till stor hjälp. Till slut tänkte jag att skitsamma, det får funka, och lastade på cykeln 30 kilo blomjord.

Vi märker väl snart om det funkar eller inte.

Sen fascineras jag också över det här med att alkohol ses som att “leva och ha kul”. Förstå mig rätt nu, jag är ett stort fan av alkohol. I sommar kommer jag och Rosie vara like this ✌. Men att förgifta sin kropp ska liksom vara värt det i min värld. Att dricka bara för att man ska, eller för att fly undan vardagen, det är inte min grej. Det är det jag har träningen till. Jag går hellre till gymmet än till baren efter jobbet. Men jag tycker inte att andra har ett tråkigt liv för att de väljer att lägga större delen av sin fritid på att dricka öl. Man gör det man känner för, no big deal.

Men lustigt nog verkar inte samma sak gälla åt motsatt håll. Att välja träning före fest ses som tråkigt. Präktigt. Osocialt. Som att man “inte har något liv”.

Jag kan inte låta bli att undra varför.

För att det här inlägget ska ha någon som helst poäng tänkte jag passa på att tipsa om en bra podcast för projektledare – Manager Tools. Har väldigt matiga, men samtidigt lättförståeliga, podcasts om projektledning. Väl värda att lyssna på, inte minst om man är ny i rollen!